Har du lyst til å bli bedre kjent med tegneserier fra nabolandene våre? I en ny serie kommer redaktørene i de store tegneserietidsskriftene i Danmark, Sverige og Finland til å velge ut de fem beste tegneseriene i sitt land. For å holde det håndterbart, har vi begrenset utvalget til utgivelser etter 2010. Her leser du de andre bidragene i serien.
Først ut er Fredrik Strömberg, redaktør for Bild & Bubbla.
Text av Fredrik Strömberg
Den svenska seriekulturen har mognat och diversifierats under 10-talet, något som detta urval av Bild & Bubblas chefredaktör visar på. De flesta av dessa serier har getts ut internationellt och finns således tillgängliga på olika språk.
Om någon vrålar i skogen av Malin Biller (Optimal Press, 2010)
Om någon vrålar i skogen är ett rejält slag i magen att läsa. En självbiografisk beskrivning av att växa upp som ung flicka, att känna sig som en konstant outsider, att se sin lilla familj sakta falla sönder, och inte minst att få hantera återkommande, sexuella övergrepp av pappan, och hur allt det påverkar flickans liv, hennes självbild och hennes förmåga till att som vuxen bygga fungerande relationer.
Samtidigt som det finns nattsvarta inslag är detta inte någon deprimerande läsning. Biller är humorist i själ och hjärta och boken innehåller mycket värme och humor när den följer flickans väg mot vuxenlivet, något som gör läsningen överkomlig.
En kritikerrosad serieroman av en skapare som annars ofta tecknar komiska serietrippar. Serien är tecknad i en semirealistisk stil som dock lånar mycket från Billers mer karikerade stil i hennes humorserier, något som också gör att slutresultatet blir en intagande visuell blandning av humor och allvar.
Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall (Syster förlag, 2014)
En riktig feel-bad serieroman om att bli mer eller mindre komplett ignorerad av sina föräldrar under hela ens uppväxt, tills du blir helt avtrubbad och känslomässigt handikappad, fylld av självhat och utan möjlighet att relatera till andra människor.
En störande berättelse som är emotionellt utmattande att läsa, men som kontrasterar dessa hårresande tillbakablickar med scener från nutid och huvudfigurens egen kärleksfulla familjerelation med man och barn.
Inte en fullt ut självbiografisk historia, så som mänga andra av Åsa Grennvalls hyllade serieromaner har varit, men helt tydligt baserad på hennes egen uppväxt. Titeln Deras ryggar luktade så gott refererar till hur huvudpersonen som liten flicka brukade smyga in till sina sovande föräldrar och lägga sig mellan dem för att få någon form av fysisk kontakt.
Den röda vintern av Anneli Furmark (Kartago 2015)
Den tredje fristående volymen i Anneli Furmarks kritikerrosade trilogi av serieromaner i vilka landskapet och vädret utgör viktiga komponenter. Furmark är förutom serieskapare också målande konstnär och som alltid är bilderna underbart vackra, men det är trots detta berättandet som imponerar mest.
Furmark skriver trovärdiga figurer, övertygande relationer och inte minst fungerande dialog på en nivå som är ovanlig i serier. Furmark är också en mästare på obekväma relationer och denna bok är inget undantag. Serien utspelar sig i norra Sverige under 1970-talet och huvudfiguren är en gift trebarnsmor som har en affär med en ung maoist.
Berättelsen presenteras i kapitel med olika figurers perspektiv på vad som händer, men det som får det att hänga samman är en överhängande känsla av undergång, av att detta inte kommer att sluta lyckligt.
Athena: Pappas flicka av Li Österberg (Epix förlag, 2017)
Li Österberg skapar serieromaner som bygger på grekisk mytologi, men med en mycket personlig tolkning av dessa myter och de figurer de innehåller. Trots att de utspelar sig i klassisk tid har figurerna ofta en modern syn på sig själva, sin sexualitet, relationer med mera.
Pappas flicka är den tredje delen i vad som verkar bli en lång bokserie och handlar om gudinnan Athena, som är större och starkare än de flesta män, men en vilsen själ sedan hon föddes med en vuxen kvinnas kropp då hennes pappa, Zeus huvud klövs av en yxa.
En humoristisk men samtidigt allvarlig berättelse om att finna sig själv, i vilken de grekiska gudarna framställs som en bullrig, dysfunktionell storfamilj.
Utgrävningen av Max Andersson (Kartago 2017)
Max Andersson är mästaren av nattsvarta, surrealistiska serier, alltsedan hans hyllade debut med boken Pixy,som utkom redan 1992.
Utgrävningen är den första längre boken av Andersson på mycket länge och innehåller allt som man kan förvänta sig: underbart egensinniga bilderna, halsbrytande berättarsvängningar och psykedeliska teman. Andersson har enligt egen utsago byggt serierna på drömmar och det känns i de underliga vändningar som berättelsen ofta tar.
Drömmar är ofta osammanhängande, men Andersson har satt samman sina till en historia som, trots alla psykedeliska inslag, faktiskt hänger samman och tål omläsning. Figurer återkommer, perspektiv skiftar, verkligheter byter plats. Samtidigt leker Andersson med det visuella, låter ramarna kring rutorna leva och bli betydelsebärande, lägger in pastischer på såväl hög konst som andra serier och film i bilderna och deras komposition med mera. En bok som man med fördel kan läsa om både en och två gånger.
